Började på en ny kula i måndags. Nytt liv. Träning. Ni vet i november när jag började träna maniskt 6-8 dagar i veckan. När magsjukan kom kring lucia tappade jag fokus och kom aldrig igång igen. Sitter och knåpar ihop ett inlägg om gamla porträtt som jag berättade att jag skulle puclicera? Trillade på dessa bilder från 2010 på mig. Mörkhårig, ser bra ut och smal. Ja vad hände? Numera är jag ljushårig, ser illa ut och tjock. Nämen skämt och sido. Tänk vad man kan förändras. Jag tycker helt ärligt att jag ser bättre ut där än vad jag gör nu. Bara att jobba på självkänslan antar jag.
Tänkte berätta en liten hemlighet som jag har hållit för hela min familj och släkt. De vet inte ännu om detta så det kanske kommer som en chock, speciellt för min syster som läser min blogg. Men jag tycker detta är en viktig sak att berätta och jag har/hade inte modet att berätta face to face. Kring 2008 när jag började spela handboll mådde jag dåligt över mitt utseende, ville bli smal (var jätteöverviktig) och det började med att jag skippade måltider femtioelva gånger i veckan, speciellt i skolan. Blev kräsen över all mat i skolan. Svimfärdig ständigt på handbollsträningar och ca 1 år senare fortsatte detta och jag berättade för min tränare J varför jag alltid är svimfärdig och han ville att jag eller han skulle berätta för familjen men jag Vägrade, hade dessutom lågt blodtryck, så att skippa måltider var inte optimalt. När jag sedan träffade min dåvarande pojkvän Johannes 2010 blev allt bättre. Jag åt igen, jag fick väl någon typ av bekräftelse av honom att jag dög som jag var. Även om "svälten" kom och gick så åt jag bra. Maj 2011 svimmade jag hemma i trappen. Pappa och jag var ensam hemma - när jag sedan vaknade upp låg jag nere på golvet och fick då veta att pappa hade släpat ner mig från trappen och lagt mina ben i högläge, ambulansen var även påväg. När ambulasen väl kom hade jag bra blodtryck igen och behövde inte åka in. De konstanterade näringsbrist. Med tanke på hur mycket jag tränade i förhållande till min mat så förstår jag idag. Sedan dess har jag ätit regelbundet. När det sedan tog slut med Johannes augusti 2011 mådde jag dessvärre dåligt, men jag slutade inte äta. Slutade istället att träna och gick upp i vikt. Fan att jag lät detta göra att jag gick upp i vikt. Jag har blivit mer öppen om detta och jag höll till och med en redovisning i skolan på "träning och hälsa" lektionen om ätstörningar och fick VG. Redovisningen slutade i tårar dock. Ja vad ska man säga?
Mitt tonårsliv har inte varit roligt. Mycket har ständigt kretsat kring vikt och övervikt. Jag har som lägst vägt 59 kg till mina 160cm vilket är helt normalt. och jag tyckte jag var jättetjock och ville gärna gå ner 10 kg till. Jag fann Johannes i tid kan man säga. Det är därför jag idag är så skör när någon skämtar om vikt eller säger "vad tight din tröja har blivit" - på skämt. Det är också därför jag är starkt emot diverse dieter och soppdieter. Ja detta är en stor hemlighet som jag äntligen har valt att släppa på. Jag mår bra idag. Jag äter regelbundet och tränar hälsosamt.
Allt går med vilja. Du behöver inte börja gå på dieter för att gå ner i vikt. Minska på dina portioner och träna minst två-tre gånger i veckan. Jag lovar, du går ner i vikt ändå! Det gör ont i mitt hjärta när jag läser på aftonbladet "börja med lchf och gå ner si och så många kg på 8 veckor". Bullshit. Du klarar en viktnedgång utan dieterna! Utan dieter håller det dessutom i längden!